Om råvarujuniorer..

Om råvarujuniorer.. Bevaka tråd

Startad av Glenn Viklund

Välkommen till forumet!
Du måste vara inloggad för att kunna skriva inlägg.

Glenn Viklunds bild

Snart dags att summera 2012 och för oss som sysslar med råvaror och råvarujuniorer har det definitivt inte varit särskilt lätt att navigera genom året. Givetvis har det globala makroläget påverkat risk- och investeringsviljan inom juniorsektorn; USA och Europa med välkända och olösta bekymmer samt i år också ett inbromsande Kina. Många länders statsobligationer på ATH och listan kan göras ännu mycket längre.

Man kan inte heller undgå att låta sig imponeras av det innovativa nyspråket på den internationella makroarenan. För ett par år sedan fick vi alla lära oss att använda QE, quantitative easing, istället för det hopplöst föråldrade och förhatliga 'sedelpressen'. På något vis gör ju den akademiseringen av begreppet att själva åtgärden blir mer aptitlig, och uppfattas kanske också mer genomtänkt. I år har vi lärt oss ”Fiscal Cliff”. Och även om det låter dramatiskt så är det ju också ett mycket påhittigt sätt att beskriva en besparing som skulle ta det amerikanska budgetunderskottet ner till ungefär en halv biljon USD och således – med 16 biljoner USD i statsskuld – egentligen vara synnerligen nödvändig. Men det fiskala stupet måste ju istället undvikas! ”Fiscal Sanity” vore i vart fall ett begrepp som bättre beskrev verkligheten. Den ofrånkomliga kontentan av vad som hänt i såväl USA som i Europa under året kvarstår och är att ingenderaav dem idag är närmare en lösning än de var för ett år sedan. Sånt sätter naturligtvis sina spår bland investerare och spekulanter.

Sett mer specifikt till juniorsektorn – och i det här fallet mht guld - pekar också alltfler på att chocken av Lehman-kraschen och vad som hände 2008 fortfarande utgör ett starkt psykologiskt hinder. Juniorsektorn krossades in på bara skinnet och många gjorde stora, katastrofala förluster på satsningar i råvarujuniorer, och jag tror säkert att det ligger en hel del i den förklaringen. TSX i Toronto upp några få procentenheter i år och Venturesbörsen till dags dato ner runt 20% , de har inte varit vare sig enkla eller särskilt upplyftande att tampas med.

Men som jag nämnt tidigare här så handlar det också i hög grad om finansiering. Och faktum är att det finns många indikationer på att situationen kan bli ännu sämre under nästa år. I veckan som gick tog jag del av skribenten Brent Cook's (BC), som jag betraktar som en av de bästa i Nordamerika vad juniorsektorn avser, synpunkter kring detta. Han har – liksom för övrigt flera andra - tagit upp ämnet tidigare men skulle det visa sig att hans observationer och slutsatser är korrekta så är det närmast stormvarning som gäller i juniorsektorn under nästa år. Artikeln jag refererar till nedan är en av de bästa och mest pedagogiska jag läst på mycket länge. Copyright etc. gör att jag inte kan lägga ut det i sin helhet här. Men detta avsnitt, inledningsvis, är publicerat offentligt på annat håll, och det är ett illustrativt exempel:

”A further observation from the San Francisco and New Orleans shows was that those companies with just enough cash to survive next year will be doing little more than making property payments while their geologists sit on their hands, “looking for an opportunity”.

Consider: it costs in the order of $100,000 just to cover the public company filing fees, pay for the financial audits, and share an office and phone line. If you have a secretary, president, and geologist on staff you’re looking at around $400,000 a year minimum. Add to that property payments, a few field trips, and samples and you’re nearing $800,000. Drilling and serious work using consultants or staff puts your junior company over the $1 million mark just to do a little work on a long shot exploration property.

Based on data collected and published by John Kaiser, about 50% of the Venture-listed companies will fall into the category of being unable to cover basic costs, while another 20% can’t afford to explore. Welcome to the land of the walking dead.”

Det kan knappast sägas tydligare. Sjuttio procent av bolagen på Ventures-listan löper risken att hamna i någon form av obestånd. BC konstaterar vidare att detta innebär kraftigt minskad prospektering bland juniorerna och att detta också kommer att få negativa effekter för de större producenterna. Dessa får helt enkelt svårt att hitta uppköpskandidater med bevisade och/eller lovande prospekt. För juniorerna är detta tveklöst ett mardrömsscenario. Geologisk kompetens riskerar att förloras, liksom licenser där man inte förmår uppfylla kvoterna om de borrprogram man bundit sig för. Om det sedan är malpåse eller de facto konkurs som inträffar är ur aktieägarnas synvinkel ointressant. De bolag som drabbas av detta kommer att bli utsatta för slägga, yxa och spett med därpå följande skyffelbegravning beträffande aktiekursens utveckling.

BC drar också slutsatsen att även de senaste årens heta (pm-) prospektområden, som exempelvis Yukon och Colombia, under 2013 kommer att mer eller mindre tömmas på explorationsverksamhet.

Som de flesta säkert vet har de stora miningbolagen underpresterat kraftigt relativt guldets prisutveckling de senaste åren. Otaliga gånger har man kunnat ta del av profetior om att det är dags att satsa i de stora producenterna, ”för nu kommer de att ta igen förlorad mark”. Förutsägelser som under flera år visat sig felaktiga. Sedan 2006 har guldpriset stigit genomsnittligt i årstakt kring 20%, allt medan producenternas marginaltillväxt endast ökat runt 8% årligen.

Den tyngsta delen av förklaringen till detta är den kraftiga kostnadsinflationen bland de här bolagen, drygt 30% årligen under samma tidsperiod, en annan de minskande halterna som alltså innebär att mer ”berg” måste hanteras för varje uns producerad ädelmetall. Det senaste decenniet har brutet guld per ton minskat med 50% och de nuvarande redovisade reserverna visar att utvecklingen fortsätter, siffrorna är ytterligare något tiotal procent lägre. Till följd av främst kostnadsökningarna har några av giganterna bland producenter lagt tidigare planerade gruvutbyggnader på hyllan. Som exempel nämns bland andra Goldfields Cupacapa (7,5 Moz), Barricks Donlin Kreek (19 Moz) och Cerro Cassale (17 Moz).

Brent Cook pekar på att detta lett till att många institutionella investerare blivit grundligen besvikna på den här utvecklingen. Trots att man alltså sedan flera år prognosticerat guldets prisutveckling korrekt, så har avkastningen i aktiebolagen varit dålig och på inget sätt motsvarat den ökade bolagsspecifika risk som tagits. Det är här BC's analys av situationen blir riktigt intressant. När han nu knyter ihop sambanden mellan små juniorer och stora producenter, samt vad ökade kostnader och minskad kvalite på mineraliseringarna (lägre halter och minskad storlek) i kombination med risken för en minskande världsproduktion kan leda till framöver.

Den globala produktionen av guld har legat ganska konsistent i området kring 80 milj. Uns (Moz) under mer än ett decennium. Det här utbudet kommer givetvis från fyndigheter som upptäcktes för flera decennier sedan, i allt väsentligt. Nyare upptäckter av världsklass var det numera länge sedan vi såg. Problemet för storbolagen har således inte bara varit de minskande halterna, utan också minskad storlek på fyndigheterna. Cook hänvisar till Metals Economic Group som klargör trenden: De senaste femton årens produktion av guld har ersatts endast till 56% av nya fyndigheter. Cook's slutsats?

”This can’t go on forever, and how the gap between current mine production of ~83 million ounces and the rapidly declining discovered economic ounces plays out is going to be really interesting and profitable to those of us in the discovery game”. Och där finns ljuset i tunneln, förhoppningsvis. Juniorer med kvalitetsprospekt och/eller kvalitetsfyndigheter är vad det letas efter nu.

Oavsett hur man bedömer BCs resonemang så är det tänkvärt på många sätt. Personligen kommer min försiktiga strategi från förra året att fortsätta även 2013. För egen del har jag också en ganska pessimistisk syn på makroutvecklingen som lök på laxen till det som beskrivits ovan. Ett strategiskt val jag redan gjort är att satsa mindre i de rena explorationsbolagen för att istället ägna mig åt juniorer som redan har produktion – eller i vart fall är mycket nära produktion - och befinner sig i tillväxt. Där ser jag dels risken som mindre och dessutom finns naturligtvis också uppköpsmöjligheten som en premie i många av de bolagen. Hur balansräkningarna ser ut bör man nog vara ännu mer metodisk med att förvissa sig om. Bolag med skulder eller stora finansieringsbehov avskriver jag helt från agendan nu.

Jag instämmer helt med BC på en punkt, Uppköpsaktiviteterna (M&A) kommer att öka under 2013, i så motto har artikeln stärkt mina egna tankegångar. Och även om man måste skilja på långsiktiga och mer kortsiktiga trender så är det svårt att tro att prissättningen på guld annat än undantagsvis ska kunna sjunka särskilt mycket. Tvärtom – och det ser man sällan i diskussionen kring guldprisets utveckling – rent fundamentala skäl talar snarast för motsatsen, som framgår av beskrivningen ovan.

***

Till sist ett par tips om intressanta gratisbrev. Först, från Canaccord ges ut ett dagligt brev ”David Pescods Late Edition”,, man kan beställa genom att mejla till debbie_lewis@canaccord.com. Det kommer dagligen några minuter efter att börsen stängt i Toronto och handlar uteslutande om juniorer inom råvaror och olja. En hel del bra intervjuer med folk i branschen, bland annat.

Ett annat gratisbrev jag själv gärna läser är ”Things that make you go hmmm...”, skrivet av en engelsk hedgefondsmanager, Grant Williams, baserad i Singapore. Avhandlar många intressanta områden och en hel del makro. Kan beställas hos Mauldin Economics och ges ut veckovis.

Glenn Viklunds bild

Artikeln jag refererat till ovan finns nu att läsa här:

https://www.explorationinsights.com/pebble.asp?relid=2937

Detta är en något längre version än den jag tog del av och i myllret av info kring råvarujuniorer utmärker den sig. Rekommenderas varmt för de som sysslar med råvarujuniorer.

simon90s bild
  • simon90
  • Kön: Man
  • Ålder: 31
  • Yrke: Tekniker

Ser att Järnmalmspriserna har sjunkit sedan 2011 då den toppade på drygt 190$ och har sedan dess gått ner till dagens pris på ca 60$

http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=iron-ore&months=120

Nu skulle jag gärna vilja ha lite förslag och idéer på gruvföretag som man kan sätta tänderna i och granska.
Stora som små. Allt är av intresse.

Så har ni några tips?

Mvh

Jan Axings bild
aktieexpert

simon90 skrev 2 maj, 10:05

Ser att Järnmalmspriserna har sjunkit sedan 2011 då den toppade på drygt 190$ och har sedan dess gått ner till dagens pris på ca 60$

http://www.inde...
Pil nerSe hela citeringen

simon90 skrev 2 maj, 10:05

Ser att Järnmalmspriserna har sjunkit sedan 2011 då den toppade på drygt 190$ och har sedan dess gått ner till dagens pris på ca 60$

http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=iron-ore&months=120

Nu skulle jag gärna vilja ha lite förslag och idéer på gruvföretag som man kan sätta tänderna i och granska.
Stora som små. Allt är av intresse.

Så har ni några tips?

Mvh

Här i Sverige är det rätt dystert efter att både Northland och Dannemora gått i konkurs och inga andra börsnoterade finns.

Förvisso finns Nordic Iron AB som är publikt men inte noterat. Finns på onoterade.nu.

I världen har jag inte koll men de största är BHP Billiton och Rio Tinto och det går rätt knackigt för båda. På Torontobörsen bör det finnas massor av järngruvor men jag har som sagt inte koll där.

simon90s bild
  • simon90
  • Kön: Man
  • Ålder: 31
  • Yrke: Tekniker

simon90 skrev 2 maj, 10:05

Ser att Järnmalmspriserna har sjunkit sedan 2011 då den toppade på drygt 190$ och har sedan dess gått ner till dagens pris på ca 60$

http://www.inde...
Pil nerSe hela citeringen

simon90 skrev 2 maj, 10:05

Ser att Järnmalmspriserna har sjunkit sedan 2011 då den toppade på drygt 190$ och har sedan dess gått ner till dagens pris på ca 60$

http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=iron-ore&months=120

Nu skulle jag gärna vilja ha lite förslag och idéer på gruvföretag som man kan sätta tänderna i och granska.
Stora som små. Allt är av intresse.

Så har ni några tips?

Mvh

Jan Axing skrev 2 maj, 12:05

Här i Sverige är det rätt dystert efter att både Northland och Dannemora gått i konkurs och inga andra börsnoterade finns.

Förvisso finns Nordic Iro...
Pil nerSe hela citeringen

Jan Axing skrev 2 maj, 12:05

Här i Sverige är det rätt dystert efter att både Northland och Dannemora gått i konkurs och inga andra börsnoterade finns.

Förvisso finns Nordic Iron AB som är publikt men inte noterat. Finns på onoterade.nu.

I världen har jag inte koll men de största är BHP Billiton och Rio Tinto och det går rätt knackigt för båda. På Torontobörsen bör det finnas massor av järngruvor men jag har som sagt inte koll där.

Tack för svaret Jan.

Med tanke på att det verkligen är dystert i sektorn så blir jag intresserad.

Får leta vidare och ni får gärna komma med mera tips!

Mvh

max 50 000 tecken

Avbryt
* Den information som förmedlas av våra experter är allmän och inte personligt riktad.
STÄNG