Hur oroliga ska vi vara för en Euro-kollaps?

Hur oroliga ska vi vara för en Euro-kollaps? Bevaka tråd

Startad av Glenn Viklund

Välkommen till forumet!
Du måste vara inloggad för att kunna skriva inlägg.

Urs Hofers bild
aktieexpert

Urs Hofer skrev 24 jul, 22:07

Hade man begränsad sig och inte tagit vad som helst i EMU så hade den klarad sig utan problem. Tyskland, Holland, Österikoch Luxemburg hade absolut rä...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 24 jul, 22:07

Hade man begränsad sig och inte tagit vad som helst i EMU så hade den klarad sig utan problem. Tyskland, Holland, Österikoch Luxemburg hade absolut räckt till, resten efterhand när de blir ekonomisk civiliserad.

Urs Hofer skrev 25 jul, 09:07

Den normalttänkande människan visste från början att Grekland aldrig kan betala sina skulder tillbaka. I mellantiden ved också de mindre begåvade poli...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 25 jul, 09:07

Den normalttänkande människan visste från början att Grekland aldrig kan betala sina skulder tillbaka. I mellantiden ved också de mindre begåvade politikerna att loppet är kört utom de som inte vill veta detta för att kunna hålla sina privilegier lite längre. Det hjälper dock inte på sikt då de i bästa fall kommer att bli bortvalt vid nästa val. Förmögenheten av de politiker som förspråkade lånen till Grekland borde konfiskeras som straff för att man kastade skattebetalarnas pengar i sjön. Livtidsfängelse kunde sedan vara en måttlig åtgärd, då är de ur trafiken och kan åtminston inte förstöra någonting mera. Samtidigt kunde de vara en varningssignal till alla kommande politiker att man inte får göra vad som helst med folkets pengar.
EU kan endast ha ett framtid om den reduceras till de stabila kärnländerna i Centraleuropa och Norden. Resten kan tas upp från nytt när de har kommit över Bananrepuplikstatusen.

Hmm skrev 25 jul, 21:07

Papphammar eller rättare Papandreo, Ingvar Carlssons gunstling, hde visst 5 st sommarresidens när han lämnade i våras. Endast Gud vet vad han har i Sc...
Pil nerSe hela citeringen

Hmm skrev 25 jul, 21:07

Papphammar eller rättare Papandreo, Ingvar Carlssons gunstling, hde visst 5 st sommarresidens när han lämnade i våras. Endast Gud vet vad han har i Schweitz.

Grekiska folket är fullständigt rippat av sina politiker och i princip alla sitter kvar.

Samma sak i Spanien och Italien. För att inte tala om Frankrike, där alla gått i samma skola och väljer politiskt parti efter var de får bäst erbjudande efter utbildningen. Ideologin spelar ingen som helst roll i realiteten, det absolut enda det handlar om är makten.

DIn ide om ett fåtal länder är naturligtvis rätt men om de länder du räknade upp var rätt vet jag inte.

Hur som det är historia och omöjligt vrida tillbaks klockan. Nu handlar det om att på minst smärtgfula vis rätta till obalanserna inom Euroområdet. Den absolut minst smärtsamma vägen är om Tyskland lämnar. Det blir tufft för Tyskarna men det skall vägas emot den depression i hela området om Tyskland stannar kvar utan att betala.

Betala kommer de inte göra, för de KAN INTE betala för de andra. Euroländerna har endast en enda väg att gå.

Besparingar kopplat med massiv monetärisering av skulderna och en inflation som överstiger 5%.

Det kan inte Tyskland gå med på.

Alltså massiv depression eller ett Tyskland som lämnar. Idag vetikatten om ens Holland platser längre.

Jag betrakter inte mera Tyskland som särskild säkert. De Tyska bankerna är väldig inblandat med lån till Spanska-,Portugesiska-, Franska- och Italienska banker och far de hädan reser ochså Tyskland med besked söderut. Det gör de oberoande om de är ett Euroland eller inte. Schweiz är egentligt inget skatteparadis als som många tror, skattebelastning är för en som är bosatt där nästans lika hög som här. Visst är skatterna låg eller delvis 0 men sedan skall de betalas skild sjukförsäkring, folkpensionsavgift pension osv. Det är där inte inbakad i skatten som här utan betalas skild.Att ha förmögenheten i Schweiz är dyrare an här ty depoavgifterna, courtagerna och andra avgifter är svindyra där och räntorna låga. Det är således inte för skatterna som pengarna far did utan för att de är säkra där men säkerheten kostar.

Glenn Viklunds bild

Euroområdet balanserar på gränsen till recession (elva enskilda länder är nu i recession) - det är endast Tysklands relativa storlek och styrka som nu håller recessionen borta och frågan är väl bara för hur länge - och problematiken är säkert väl känd för de flesta. Skuld- och bankkrisen dominerar fortfarande agendan.

Kombattanterna Spara och Slösa är alltjämt djupt oense och den gamle hederlige kämpen Betala-och-gör-rätt- för-dig släpps inte ens in i arenan.

Det talas också en del om om att Tyskland skulle lämna euron avsiktligt och självmant. Hur mycket skulle euron falla utan den tyska ryggraden? Och var hamnar då räntorna i Europa? En annan fråga är hur intresserade tyskarna är av en apprecierad tysk D-mark? Nej, det alternativet förefaller helt orealistiskt i mina ögon. Merkel och Tyskland kryper till korset, de har inget val som jag ser det; att utträda ur euron skulle kosta dem mer, främst i form av en apprecierad valuta och minskad export än alternativen, även på längre sikt. Det är dessutom inte bara en ekonomisk fråga med Tysklands deltagande i en europeisk valutaunion.

Snarare tycker jag att argumenten för ett euroområde bestående av kärn- och nordeuropa har stärkts under 2012. Däremot har vägen dit nu förmodligen blivit svårare och kanske också därmed mer osannolik. Det är illavarslande att enskilda länder börjat använda hot om utträde ur euron i förhandlingarna.

Personligen har jag blivit mer pessimistisk beträffande eurons utsikter. Den politiska senfärdigheten har försämrat läget - på flera fronter - samtidigt som det fortfarande inte råder någon konsensus om hur man ska gå vidare. Spaniens situation har - trots bankbailouten - försämrats de senaste månaderna. Under tiden har ECB handlat alltmer grekiska statspapper vilket när Grekland lämnar euron innebär att också ECB kommer att behöva rekapitalisering - av gigantiskt format.

Diskussionerna kring en central bankmyndighet är ett steg i rätt riktning, dock hanteras detta med sedvanlig ovilja att inse brådskan. En central myndighet skulle bland annat få obligationsutgivningen inom Euroområdet under kontroll - hur viktigt det är, och hade varit - ser vi ju alla idag.

Har man verkligen den tid på sig att genomföra detta som man förefaller tro att man har? Tillåt mig tvivla. Marknaderna har varit skoningslösa hittills och att man skaffat sig en aning andrum tidsmässigt lär knappast ändra marknadernas grundläggande syn på läget, som bland annat bekräftas av att räntorna i såväl Spanien som Italien återigen obevekligt stiger.

På det temat hade jag en intressant diskussion med en bekant för ett tag sedan. Han uttryckte förvåning och skepticism till marknadernas agerande, att det nu är denna "girighet" som orsakar problemen i Europa. Detta är förmodligen en ganska vanlig syn på det som sker.

Finansiella institutioners agerande de senaste åren lämnar mycket i övrigt att önska, det råder det knappast någon tvekan om. För att inte nämna alla de direkt kriminella aktiviteter vi sett flera exempel på, nu senast LIBOR-skandalen (och den följdriktiga frågan är givetvis vilka andra benchmarkräntor och index som manipulerats? Dessvärre tror jag att det moraliska förfall vi sett så många exempel på, närmast garanterar att det kommer mer här..). Det är ju direkt beklämmande att igår höra Timothy Geithner inför ett kongressutskott uttala - om än i något svävande ordalag - att LIBOR-manipulationen varit känd i många år utan att några som helst åtgärder vidtagits.

Dock, beträffande Europa och kreditgivning till euroländerna så agerar de naturligtvis helt korrekt i det här avseendet. Försäkringsbolag, pensionsstiftelser, fondbolag, banker och andra placerare av megaformat skulle begå tjänstefel om de inte agerade som de gör. De skyddar helt enkelt pensioner, försäkringar, sparmedel mm. genom att kräva dessa skyhöga räntor för de numera högriskabla statspapper man handlar med. Det är en av konsekvenserna av situationen Europa nu befinner sig i.

Fler akututryckningar alltså, innan något mer bestående i rätt riktning kommit på plats. Och detta måste under nuvarande omständigheter beskrivas som ett gynnsamt utfall. Det är inte svårt att hitta alternativa scenarier som är åtskilligt värre.

Urs Hofers bild
aktieexpert

Plan B
Man vet att risken att EMU inklusive Eu far i grave är över 50 % men trots det finns det inom EU ingen plan b som visar vägen hur man skall göra om det som inte får ske men antagligen ändå sker händer. Det är dock helt normalt inom politiken.
Min plan b är att om vi åter får en massa med olika valutor så skall min likviditet vara i en sådan valuta som har en värdestigande tendens. Det skall man dock redan nu sakta men säkert börja göra. Senast när investerare börja dra sig ur Euron blir den en slaskvaluta. Kronan har på kort sikt enligt min mening en stigande tendens.

Urs Hofer skrev 25 jul, 09:07

Den normalttänkande människan visste från början att Grekland aldrig kan betala sina skulder tillbaka. I mellantiden ved också de mindre begåvade poli...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 25 jul, 09:07

Den normalttänkande människan visste från början att Grekland aldrig kan betala sina skulder tillbaka. I mellantiden ved också de mindre begåvade politikerna att loppet är kört utom de som inte vill veta detta för att kunna hålla sina privilegier lite längre. Det hjälper dock inte på sikt då de i bästa fall kommer att bli bortvalt vid nästa val. Förmögenheten av de politiker som förspråkade lånen till Grekland borde konfiskeras som straff för att man kastade skattebetalarnas pengar i sjön. Livtidsfängelse kunde sedan vara en måttlig åtgärd, då är de ur trafiken och kan åtminston inte förstöra någonting mera. Samtidigt kunde de vara en varningssignal till alla kommande politiker att man inte får göra vad som helst med folkets pengar.
EU kan endast ha ett framtid om den reduceras till de stabila kärnländerna i Centraleuropa och Norden. Resten kan tas upp från nytt när de har kommit över Bananrepuplikstatusen.

Hmm skrev 25 jul, 21:07

Papphammar eller rättare Papandreo, Ingvar Carlssons gunstling, hde visst 5 st sommarresidens när han lämnade i våras. Endast Gud vet vad han har i Sc...
Pil nerSe hela citeringen

Hmm skrev 25 jul, 21:07

Papphammar eller rättare Papandreo, Ingvar Carlssons gunstling, hde visst 5 st sommarresidens när han lämnade i våras. Endast Gud vet vad han har i Schweitz.

Grekiska folket är fullständigt rippat av sina politiker och i princip alla sitter kvar.

Samma sak i Spanien och Italien. För att inte tala om Frankrike, där alla gått i samma skola och väljer politiskt parti efter var de får bäst erbjudande efter utbildningen. Ideologin spelar ingen som helst roll i realiteten, det absolut enda det handlar om är makten.

DIn ide om ett fåtal länder är naturligtvis rätt men om de länder du räknade upp var rätt vet jag inte.

Hur som det är historia och omöjligt vrida tillbaks klockan. Nu handlar det om att på minst smärtgfula vis rätta till obalanserna inom Euroområdet. Den absolut minst smärtsamma vägen är om Tyskland lämnar. Det blir tufft för Tyskarna men det skall vägas emot den depression i hela området om Tyskland stannar kvar utan att betala.

Betala kommer de inte göra, för de KAN INTE betala för de andra. Euroländerna har endast en enda väg att gå.

Besparingar kopplat med massiv monetärisering av skulderna och en inflation som överstiger 5%.

Det kan inte Tyskland gå med på.

Alltså massiv depression eller ett Tyskland som lämnar. Idag vetikatten om ens Holland platser längre.

Urs Hofer skrev 25 jul, 22:07

Jag betrakter inte mera Tyskland som särskild säkert. De Tyska bankerna är väldig inblandat med lån till Spanska-,Portugesiska-, Franska- och Italiens...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 25 jul, 22:07

Jag betrakter inte mera Tyskland som särskild säkert. De Tyska bankerna är väldig inblandat med lån till Spanska-,Portugesiska-, Franska- och Italienska banker och far de hädan reser ochså Tyskland med besked söderut. Det gör de oberoande om de är ett Euroland eller inte. Schweiz är egentligt inget skatteparadis als som många tror, skattebelastning är för en som är bosatt där nästans lika hög som här. Visst är skatterna låg eller delvis 0 men sedan skall de betalas skild sjukförsäkring, folkpensionsavgift pension osv. Det är där inte inbakad i skatten som här utan betalas skild.Att ha förmögenheten i Schweiz är dyrare an här ty depoavgifterna, courtagerna och andra avgifter är svindyra där och räntorna låga. Det är således inte för skatterna som pengarna far did utan för att de är säkra där men säkerheten kostar.

:) Precis som jag talade om att Tyskalnd inte kan gå med på monetärisering av skulderna så rusar börserna på information som tyder på att Tyskland trots allt skall gå med på just detta....

Man skall naturligtvis som vanligt kringgå lagen genom att ge en "mellenahand" ESM s.k banklicens....

Det öppnar för att ECB kan "låna" ut helt nyupptäckta miljarder i balansräkningen till ESM som i sin tur kan köpa befintliga statsobligationer i marknaden.

DVS ECB ger ut nya skuldebrev i form av sedlar, datanollor eller vad du vill, och får nypåfunna obligationer från ESM i "utbyte". Dessa kontanter används sedan för att köpa Europeiska obligationer.

Det är samma system som Berhanrd Madoff höll på med. När pengarna tog slut printade han ut nya fondandelar som sedan ett antal fonder köpte för pengar de lurade av investorer världen över, och pengarna gick till att betala gamla fondandelsägare....

SKattebetalarna i Europa har redan låant pengar en gång och nu skriver de ut nya skuldebrev i form av sedlar som sedan används för att köpa de gamla skuldebreven....

Draghi och Co borde i konsekvensens namn naturligtvis stälöla inför rätta för att driva ett pyramidspel. Men när politiker gör det är det ju lagligt.

Faktum är det gör mig riktigt illamående, och min fråga till Merkel blir naturligtvis:

Hur gör ni för att kringgå er lag från 1990 som förbjuder Tyskland att delta i en valutaunion som monetäriserar skulderna?

Hon komer naturligtvis påstå att så inte sker, med det vore en så uppenbar lögn att endast journalister kan gå på den.

Det enda som sker är att man har skaopat en mellanhand som träder emellan och den vägen hoppas de naturligtvis att den Tyska författningsdomstolen skall hålla tyst.

Det kanske den gör för att den också är fullständigt beroende av att skådespelet , lögnerna överlever.

Om Euroländerna konkar kanske Författningsdomstolens ledamöter förlorar sina priviligierade jobb.

Det som faktiskt skrämmer mig mer är att det inte är någon öht som ställer sig upp och säger stopp.

Glenn Viklund skrev 26 jul, 07:07

Euroområdet balanserar på gränsen till recession (elva enskilda länder är nu i recession) - det är endast Tysklands relativa storlek och styrka som nu...
Pil nerSe hela citeringen

Glenn Viklund skrev 26 jul, 07:07

Euroområdet balanserar på gränsen till recession (elva enskilda länder är nu i recession) - det är endast Tysklands relativa storlek och styrka som nu håller recessionen borta och frågan är väl bara för hur länge - och problematiken är säkert väl känd för de flesta. Skuld- och bankkrisen dominerar fortfarande agendan.

Kombattanterna Spara och Slösa är alltjämt djupt oense och den gamle hederlige kämpen Betala-och-gör-rätt- för-dig släpps inte ens in i arenan.

Det talas också en del om om att Tyskland skulle lämna euron avsiktligt och självmant. Hur mycket skulle euron falla utan den tyska ryggraden? Och var hamnar då räntorna i Europa? En annan fråga är hur intresserade tyskarna är av en apprecierad tysk D-mark? Nej, det alternativet förefaller helt orealistiskt i mina ögon. Merkel och Tyskland kryper till korset, de har inget val som jag ser det; att utträda ur euron skulle kosta dem mer, främst i form av en apprecierad valuta och minskad export än alternativen, även på längre sikt. Det är dessutom inte bara en ekonomisk fråga med Tysklands deltagande i en europeisk valutaunion.

Snarare tycker jag att argumenten för ett euroområde bestående av kärn- och nordeuropa har stärkts under 2012. Däremot har vägen dit nu förmodligen blivit svårare och kanske också därmed mer osannolik. Det är illavarslande att enskilda länder börjat använda hot om utträde ur euron i förhandlingarna.

Personligen har jag blivit mer pessimistisk beträffande eurons utsikter. Den politiska senfärdigheten har försämrat läget - på flera fronter - samtidigt som det fortfarande inte råder någon konsensus om hur man ska gå vidare. Spaniens situation har - trots bankbailouten - försämrats de senaste månaderna. Under tiden har ECB handlat alltmer grekiska statspapper vilket när Grekland lämnar euron innebär att också ECB kommer att behöva rekapitalisering - av gigantiskt format.

Diskussionerna kring en central bankmyndighet är ett steg i rätt riktning, dock hanteras detta med sedvanlig ovilja att inse brådskan. En central myndighet skulle bland annat få obligationsutgivningen inom Euroområdet under kontroll - hur viktigt det är, och hade varit - ser vi ju alla idag.

Har man verkligen den tid på sig att genomföra detta som man förefaller tro att man har? Tillåt mig tvivla. Marknaderna har varit skoningslösa hittills och att man skaffat sig en aning andrum tidsmässigt lär knappast ändra marknadernas grundläggande syn på läget, som bland annat bekräftas av att räntorna i såväl Spanien som Italien återigen obevekligt stiger.

På det temat hade jag en intressant diskussion med en bekant för ett tag sedan. Han uttryckte förvåning och skepticism till marknadernas agerande, att det nu är denna "girighet" som orsakar problemen i Europa. Detta är förmodligen en ganska vanlig syn på det som sker.

Finansiella institutioners agerande de senaste åren lämnar mycket i övrigt att önska, det råder det knappast någon tvekan om. För att inte nämna alla de direkt kriminella aktiviteter vi sett flera exempel på, nu senast LIBOR-skandalen (och den följdriktiga frågan är givetvis vilka andra benchmarkräntor och index som manipulerats? Dessvärre tror jag att det moraliska förfall vi sett så många exempel på, närmast garanterar att det kommer mer här..). Det är ju direkt beklämmande att igår höra Timothy Geithner inför ett kongressutskott uttala - om än i något svävande ordalag - att LIBOR-manipulationen varit känd i många år utan att några som helst åtgärder vidtagits.

Dock, beträffande Europa och kreditgivning till euroländerna så agerar de naturligtvis helt korrekt i det här avseendet. Försäkringsbolag, pensionsstiftelser, fondbolag, banker och andra placerare av megaformat skulle begå tjänstefel om de inte agerade som de gör. De skyddar helt enkelt pensioner, försäkringar, sparmedel mm. genom att kräva dessa skyhöga räntor för de numera högriskabla statspapper man handlar med. Det är en av konsekvenserna av situationen Europa nu befinner sig i.

Fler akututryckningar alltså, innan något mer bestående i rätt riktning kommit på plats. Och detta måste under nuvarande omständigheter beskrivas som ett gynnsamt utfall. Det är inte svårt att hitta alternativa scenarier som är åtskilligt värre.

"Fler akututryckningar alltså,"....

Det riktigt obehagliga i det som sker just nu är att vi inte har anarki på gatorna utan i de institutioner som skall värna lag och ordning.

Att genom alla möjliga tricks genomföra ett veritabelt pyramidsspel i ECBs regi är riktigt otäckt och medborgarnas dom över det som nu sker för att kortsiktigt sparka burken nerför gatan en bit till kommer troligtvis bli väldigt hård.

Vi närmar oss polisstaten och "social unrest" väldigt väldigt fort.

Urs Hofers bild
aktieexpert

Glenn Viklund skrev 26 jul, 07:07

Euroområdet balanserar på gränsen till recession (elva enskilda länder är nu i recession) - det är endast Tysklands relativa storlek och styrka som nu...
Pil nerSe hela citeringen

Glenn Viklund skrev 26 jul, 07:07

Euroområdet balanserar på gränsen till recession (elva enskilda länder är nu i recession) - det är endast Tysklands relativa storlek och styrka som nu håller recessionen borta och frågan är väl bara för hur länge - och problematiken är säkert väl känd för de flesta. Skuld- och bankkrisen dominerar fortfarande agendan.

Kombattanterna Spara och Slösa är alltjämt djupt oense och den gamle hederlige kämpen Betala-och-gör-rätt- för-dig släpps inte ens in i arenan.

Det talas också en del om om att Tyskland skulle lämna euron avsiktligt och självmant. Hur mycket skulle euron falla utan den tyska ryggraden? Och var hamnar då räntorna i Europa? En annan fråga är hur intresserade tyskarna är av en apprecierad tysk D-mark? Nej, det alternativet förefaller helt orealistiskt i mina ögon. Merkel och Tyskland kryper till korset, de har inget val som jag ser det; att utträda ur euron skulle kosta dem mer, främst i form av en apprecierad valuta och minskad export än alternativen, även på längre sikt. Det är dessutom inte bara en ekonomisk fråga med Tysklands deltagande i en europeisk valutaunion.

Snarare tycker jag att argumenten för ett euroområde bestående av kärn- och nordeuropa har stärkts under 2012. Däremot har vägen dit nu förmodligen blivit svårare och kanske också därmed mer osannolik. Det är illavarslande att enskilda länder börjat använda hot om utträde ur euron i förhandlingarna.

Personligen har jag blivit mer pessimistisk beträffande eurons utsikter. Den politiska senfärdigheten har försämrat läget - på flera fronter - samtidigt som det fortfarande inte råder någon konsensus om hur man ska gå vidare. Spaniens situation har - trots bankbailouten - försämrats de senaste månaderna. Under tiden har ECB handlat alltmer grekiska statspapper vilket när Grekland lämnar euron innebär att också ECB kommer att behöva rekapitalisering - av gigantiskt format.

Diskussionerna kring en central bankmyndighet är ett steg i rätt riktning, dock hanteras detta med sedvanlig ovilja att inse brådskan. En central myndighet skulle bland annat få obligationsutgivningen inom Euroområdet under kontroll - hur viktigt det är, och hade varit - ser vi ju alla idag.

Har man verkligen den tid på sig att genomföra detta som man förefaller tro att man har? Tillåt mig tvivla. Marknaderna har varit skoningslösa hittills och att man skaffat sig en aning andrum tidsmässigt lär knappast ändra marknadernas grundläggande syn på läget, som bland annat bekräftas av att räntorna i såväl Spanien som Italien återigen obevekligt stiger.

På det temat hade jag en intressant diskussion med en bekant för ett tag sedan. Han uttryckte förvåning och skepticism till marknadernas agerande, att det nu är denna "girighet" som orsakar problemen i Europa. Detta är förmodligen en ganska vanlig syn på det som sker.

Finansiella institutioners agerande de senaste åren lämnar mycket i övrigt att önska, det råder det knappast någon tvekan om. För att inte nämna alla de direkt kriminella aktiviteter vi sett flera exempel på, nu senast LIBOR-skandalen (och den följdriktiga frågan är givetvis vilka andra benchmarkräntor och index som manipulerats? Dessvärre tror jag att det moraliska förfall vi sett så många exempel på, närmast garanterar att det kommer mer här..). Det är ju direkt beklämmande att igår höra Timothy Geithner inför ett kongressutskott uttala - om än i något svävande ordalag - att LIBOR-manipulationen varit känd i många år utan att några som helst åtgärder vidtagits.

Dock, beträffande Europa och kreditgivning till euroländerna så agerar de naturligtvis helt korrekt i det här avseendet. Försäkringsbolag, pensionsstiftelser, fondbolag, banker och andra placerare av megaformat skulle begå tjänstefel om de inte agerade som de gör. De skyddar helt enkelt pensioner, försäkringar, sparmedel mm. genom att kräva dessa skyhöga räntor för de numera högriskabla statspapper man handlar med. Det är en av konsekvenserna av situationen Europa nu befinner sig i.

Fler akututryckningar alltså, innan något mer bestående i rätt riktning kommit på plats. Och detta måste under nuvarande omständigheter beskrivas som ett gynnsamt utfall. Det är inte svårt att hitta alternativa scenarier som är åtskilligt värre.

Hmm skrev 27 jul, 23:07

"Fler akututryckningar alltså,"....

Det riktigt obehagliga i det som sker just nu är att vi inte har anarki på gatorna utan i de institutioner som s...
Pil nerSe hela citeringen

Hmm skrev 27 jul, 23:07

"Fler akututryckningar alltså,"....

Det riktigt obehagliga i det som sker just nu är att vi inte har anarki på gatorna utan i de institutioner som skall värna lag och ordning.

Att genom alla möjliga tricks genomföra ett veritabelt pyramidsspel i ECBs regi är riktigt otäckt och medborgarnas dom över det som nu sker för att kortsiktigt sparka burken nerför gatan en bit till kommer troligtvis bli väldigt hård.

Vi närmar oss polisstaten och "social unrest" väldigt väldigt fort.

Orderingång är nu också i Tyskland dålig men det märks först efter ca 6 månader. Att de nu fortfarande kör för fullt är att de arbetar av de gamla orderböckerna som var fulla. Jag behöver knappast beskriva vad som också i de civiliserade länder i Europa kommer att hända när de ena kastar pengarna efterhand i sjön medan de andra blir arbetslösa samtidig som pyramiden faller ihop. Men som tröst, fullt så som det i sin tid blev i Irak blir det inte.

Johan Didrons bild

Vad är era kommentarer efter Mario Draghis tal? Marknaden hade väntat sig tydligare utfästelser om stödköp av statsobligationer skriver DI och börsen faller från 1% plus till 1% minus.

Experten Bos bild
aktieexpert

Johan Didron skrev 2 aug, 15:08

Vad är era kommentarer efter Mario Draghis tal? Marknaden hade väntat sig tydligare utfästelser om stödköp av statsobligationer skriver DI och börsen ...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 2 aug, 15:08

Vad är era kommentarer efter Mario Draghis tal? Marknaden hade väntat sig tydligare utfästelser om stödköp av statsobligationer skriver DI och börsen faller från 1% plus till 1% minus.

Tråkigt att ECB chefen inte kunde vara mer konkret om vilka åtgärder man är beredda att ta för att försvara EURON till varje pris. Kanske inte helt oväntat men marknaden hade hoppats på mer. Frågan är hur mycket det kommer att kosta att försvara EURON och om det verkligen är värt det?

Vi får vara glada över att vi har svenska kronor som förmodligen kommer fortsätta att stärkas mot Euron och även mot andra valutor. Svenska kronan har ju ökat i värde rejält mot tillväxtmarknadernas valutor. Jag tänker då i första hand på Indiska Rupie och brasilianska Real. Om jag hade sålt min lägenhet i Brasilien idag så hade jag fått tillbaka ungefär
60 000kr mindre än vad jag fick i Mars.

Glenn Viklunds bild

Johan Didron skrev 2 aug, 15:08

Vad är era kommentarer efter Mario Draghis tal? Marknaden hade väntat sig tydligare utfästelser om stödköp av statsobligationer skriver DI och börsen ...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 2 aug, 15:08

Vad är era kommentarer efter Mario Draghis tal? Marknaden hade väntat sig tydligare utfästelser om stödköp av statsobligationer skriver DI och börsen faller från 1% plus till 1% minus.

Vi har åter fått en bekräftelse på att man ska se till vad politiker /byråkrater gör, inte till vad de säger. Handling snarare än ord. Med tanke på förutsättningarna så borde detta inte vara den överraskning för aktiemarknaderna det, de facto, tycks vara.

Man kan fråga sig vad som egentligen är värst, marknadernas överdrivna förhoppningar kring centralbankernas förmåga att intervenera, eller de överdrivna förhoppningarna kring effekterna av nämnda interventioner? Dvs samma marknadsaktörer som gång på gång i omisskännliga ordalag hyllar marknadsekonomi, kapitalism och fri företagsamhet? Och som är nu i full färd med att omdefiniera det i ekonomiska sammanhang oerhört centrala begreppet "RISK"?

Nu hade man uppenbart förväntat sig den "bazooka" det spekulerats kring och därav blev det intet. Och följdaktligen är besvikelsen uppenbar.

Exakt som var fallet i USA efter Lehman var också fallet i Eurons inledande krisfas att kreditmarknaderna frusit eller riskerade att frysa igen helt. Det problemet löstes både i USA och Euroland med ökad likviditet, vilket var både rimligt och nödvändigt. En lösning på kortare sikt med relatitvt begränsade kostnader och andra negativa effekter.

Men det var då och idag är Europas problem inte likviditet, utan solvens. Ett i stora delar insolvent banksystem där ration eget kapital/utlånat kapital nu ligger runt 35-40/1. Och ett Europa där dessutom flera länder är eller mycket snart kommer att vara insolventa.

Utan att här fördjupa mig alltför mycket så instämmer jag till fullo i linjen att det är omstruktureringar (av- och nedskrivningar, främst) av skulder och ett ändrat ram- och regelverk som ger förutsättningar för en, i flera avseenden, betydligt mer enhetlig finanspoltik som krävs. Och det är naturligtvis inga småsaker, tvärtom, Att genomföra detta via någon slags Europeisk konsensus ser ju i dagsläget närmast ut som en from förhoppning. Och i många länder är detta inte ens önskvärt.

Det är därför, enligt mitt synsätt, synnerligen obehagligt att aktiemarknaderna tycks ställa så mycket av sina förhoppningar till mer likviditet som svar på problematiken. Det ger utan tvekan stort utrymme för negativa överraskningar. Risken för ett yrvaket uppvaknande är uppenbar.

Beträffande Urs kommentar kring en eventuell Plan B. Fanns det en europeisk sådan skulle vi inte höra talas om den innan den var i färd med att sjösättas, det kan vi vara säkra på. Dessvärre tror jag inte ett ögonblick på att det finns några alternativa planer. Och vad som kanske är minst lika allvarligt, det ser inte ut som att man i dagsläget vet hur man ska agera eller exakt vad diverse åtgärder syftar till att åtgärda. Europa har gått all-in i försöken att minimera alla negativa effekter av skuldkrisen och minsta antydan till att man skulle vara på väg att överge den här linjen skulle sannolikt leda till än värre konsekvenser på valuta- och kapitalmarknaderna än de vi redan idag ser.

Om någon nu anser att jag låter negativ så är jag nog tvungen att instämma. Det här har utvecklats till en värre soppa än det borde och än vad man kunde föreställa sig för något år sedan.

Dessvärre.

Urs Hofers bild
aktieexpert

Johan Didron skrev 2 aug, 15:08

Vad är era kommentarer efter Mario Draghis tal? Marknaden hade väntat sig tydligare utfästelser om stödköp av statsobligationer skriver DI och börsen ...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 2 aug, 15:08

Vad är era kommentarer efter Mario Draghis tal? Marknaden hade väntat sig tydligare utfästelser om stödköp av statsobligationer skriver DI och börsen faller från 1% plus till 1% minus.

Glenn Viklund skrev 3 aug, 05:08

Vi har åter fått en bekräftelse på att man ska se till vad politiker /byråkrater gör, inte till vad de säger. Handling snarare än ord. Med tanke på fö...
Pil nerSe hela citeringen

Glenn Viklund skrev 3 aug, 05:08

Vi har åter fått en bekräftelse på att man ska se till vad politiker /byråkrater gör, inte till vad de säger. Handling snarare än ord. Med tanke på förutsättningarna så borde detta inte vara den överraskning för aktiemarknaderna det, de facto, tycks vara.

Man kan fråga sig vad som egentligen är värst, marknadernas överdrivna förhoppningar kring centralbankernas förmåga att intervenera, eller de överdrivna förhoppningarna kring effekterna av nämnda interventioner? Dvs samma marknadsaktörer som gång på gång i omisskännliga ordalag hyllar marknadsekonomi, kapitalism och fri företagsamhet? Och som är nu i full färd med att omdefiniera det i ekonomiska sammanhang oerhört centrala begreppet "RISK"?

Nu hade man uppenbart förväntat sig den "bazooka" det spekulerats kring och därav blev det intet. Och följdaktligen är besvikelsen uppenbar.

Exakt som var fallet i USA efter Lehman var också fallet i Eurons inledande krisfas att kreditmarknaderna frusit eller riskerade att frysa igen helt. Det problemet löstes både i USA och Euroland med ökad likviditet, vilket var både rimligt och nödvändigt. En lösning på kortare sikt med relatitvt begränsade kostnader och andra negativa effekter.

Men det var då och idag är Europas problem inte likviditet, utan solvens. Ett i stora delar insolvent banksystem där ration eget kapital/utlånat kapital nu ligger runt 35-40/1. Och ett Europa där dessutom flera länder är eller mycket snart kommer att vara insolventa.

Utan att här fördjupa mig alltför mycket så instämmer jag till fullo i linjen att det är omstruktureringar (av- och nedskrivningar, främst) av skulder och ett ändrat ram- och regelverk som ger förutsättningar för en, i flera avseenden, betydligt mer enhetlig finanspoltik som krävs. Och det är naturligtvis inga småsaker, tvärtom, Att genomföra detta via någon slags Europeisk konsensus ser ju i dagsläget närmast ut som en from förhoppning. Och i många länder är detta inte ens önskvärt.

Det är därför, enligt mitt synsätt, synnerligen obehagligt att aktiemarknaderna tycks ställa så mycket av sina förhoppningar till mer likviditet som svar på problematiken. Det ger utan tvekan stort utrymme för negativa överraskningar. Risken för ett yrvaket uppvaknande är uppenbar.

Beträffande Urs kommentar kring en eventuell Plan B. Fanns det en europeisk sådan skulle vi inte höra talas om den innan den var i färd med att sjösättas, det kan vi vara säkra på. Dessvärre tror jag inte ett ögonblick på att det finns några alternativa planer. Och vad som kanske är minst lika allvarligt, det ser inte ut som att man i dagsläget vet hur man ska agera eller exakt vad diverse åtgärder syftar till att åtgärda. Europa har gått all-in i försöken att minimera alla negativa effekter av skuldkrisen och minsta antydan till att man skulle vara på väg att överge den här linjen skulle sannolikt leda till än värre konsekvenser på valuta- och kapitalmarknaderna än de vi redan idag ser.

Om någon nu anser att jag låter negativ så är jag nog tvungen att instämma. Det här har utvecklats till en värre soppa än det borde och än vad man kunde föreställa sig för något år sedan.

Dessvärre.

Jag tycker det låter inte pessimistiskt utan realistiskt.
De har helt klart ingen plan B. Skulle de ha en plan B skulle de förneka detta med besked vad de tills vidare inte gjorde.
Supermarjo är en Italienare med suedlänsk mentalitet och intressen i Italien och kommer därför att handla därefter.

max 50 000 tecken

Avbryt
* Den information som förmedlas av våra experter är allmän och inte personligt riktad.
STÄNG