Europas långsiktiga framtid

Europas långsiktiga framtid Bevaka tråd

Startad av Urs Hofer

Välkommen till forumet!
Du måste vara inloggad för att kunna skriva inlägg.

Urs Hofers bild
aktieexpert

EUROPAS LÅNGSIKTIGA FRAMTID
Det värsta är över påstår de flesta analytiker men jag har tvivel. I den förda europolitik utvecklade man bara en brandkår som släcker elden men man glömde helt det viktigaste, att undvika brandhärder så att de inte mera behöver släckas. Därför blir det bara allt mera brandhärder.
Stödpaket har gets till olika Euroländer. En stabilitetsmekanism har skapats för att skydda den gemensamma valutan. Euroländerna har avstådd från en del av sin självständighet till förmån för en byråkratiskt politiskt styrt EMU-organisation med planhushållning som liknar den som den tidigare Sovjetunion hade. Egentligen styrs EU och EMU bara av Tyskland och Frankrik resten är statister.
Man kan ställa sig följande frågor:
Är det alls möjligt att ha självständiga stater med egna lagar och skatter inom samma valutaområde. Är det inte motstridig att samtidigt sträva efter en öppen marknad med fri prisbildning med en styv valuta som inte kan anpassa sig till de ekonomiska realiteterna.
En fast valuta kräver ju att man gemensamt förhandlar om löner, sociala förmåner, skatter och priser i ställe för att låta en valutakurs flyta.
Vinsten av de låga räntorna går för närvarande till stöd till andra ekonomier och inte mera som de borde till spararna i form av högre räntor. Den låga räntan har bidragit till den ökade låntagningen. Vinnarna är låntagarna, förlorarna är spararna och pensionärerna. Deras pengar inflateras bort då inflationen är högre än bankräntorna.
Eurostaternas skuldsättning rusade i väg, fortsätter takten blir de skuldsätta staternas räntebörda lika stor som skatteintäkterna. Vad gör man då? Tillsvidare tryckte man som i USA sedlar för att undvika det oundvikliga.
Ett annat problem är att man i dagens läge heller gör finansiella investeringar än real investeringar som ger arbete och välstånd då det är lönsammare att köpa och sälja bolag än att utveckla dessa.
Fortsätter pajaserna med cirkusen har vi på lång sikt antingen en förödande inflation eller/och en explosion bakom knuten. Att lösa Eurokrisen är säkert svår men gör man ingenting blir det elände och oroligheter.
Det skulle finnas olika lösningar till eländet:
Återgå till de nationella valutorna men behålla Euron kvar som övervaluta. Alltså Euro behåller ett fastställd värde och undervalutorna flyter.
Behålla Euron men kasta efterhand ut de svagaste som åter får införa nationella valutor.
På detta sätt kunde Euro bli en starkare valuta än man har tänkt och Eurobyråkratierna skulle få ha sin prestige kvar, samtidig kunde de svagaste ekonomierna åter ha möjligheten att utveckla sig. Med detta skulle explosionsrisken minska avsevärd om man samtidigt också skulle inse att man inte kan predika måttlighet åt arbetsdagarna när sedan ledningen i de stora bolagen samtidig höjer sina arvoden så mycket att alla inbesparningar från personalen plus lite till far hädan och inte som tänkt till att förbättra företagens konkurrenskraft eller att utveckla företagen.

Urs Hofer skrev 24 sep, 16:09

EUROPAS LÅNGSIKTIGA FRAMTID
Det värsta är över påstår de flesta analytiker men jag har tvivel. I den förda europolitik utvecklade man bara en brandkå...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 24 sep, 16:09

EUROPAS LÅNGSIKTIGA FRAMTID
Det värsta är över påstår de flesta analytiker men jag har tvivel. I den förda europolitik utvecklade man bara en brandkår som släcker elden men man glömde helt det viktigaste, att undvika brandhärder så att de inte mera behöver släckas. Därför blir det bara allt mera brandhärder.
Stödpaket har gets till olika Euroländer. En stabilitetsmekanism har skapats för att skydda den gemensamma valutan. Euroländerna har avstådd från en del av sin självständighet till förmån för en byråkratiskt politiskt styrt EMU-organisation med planhushållning som liknar den som den tidigare Sovjetunion hade. Egentligen styrs EU och EMU bara av Tyskland och Frankrik resten är statister.
Man kan ställa sig följande frågor:
Är det alls möjligt att ha självständiga stater med egna lagar och skatter inom samma valutaområde. Är det inte motstridig att samtidigt sträva efter en öppen marknad med fri prisbildning med en styv valuta som inte kan anpassa sig till de ekonomiska realiteterna.
En fast valuta kräver ju att man gemensamt förhandlar om löner, sociala förmåner, skatter och priser i ställe för att låta en valutakurs flyta.
Vinsten av de låga räntorna går för närvarande till stöd till andra ekonomier och inte mera som de borde till spararna i form av högre räntor. Den låga räntan har bidragit till den ökade låntagningen. Vinnarna är låntagarna, förlorarna är spararna och pensionärerna. Deras pengar inflateras bort då inflationen är högre än bankräntorna.
Eurostaternas skuldsättning rusade i väg, fortsätter takten blir de skuldsätta staternas räntebörda lika stor som skatteintäkterna. Vad gör man då? Tillsvidare tryckte man som i USA sedlar för att undvika det oundvikliga.
Ett annat problem är att man i dagens läge heller gör finansiella investeringar än real investeringar som ger arbete och välstånd då det är lönsammare att köpa och sälja bolag än att utveckla dessa.
Fortsätter pajaserna med cirkusen har vi på lång sikt antingen en förödande inflation eller/och en explosion bakom knuten. Att lösa Eurokrisen är säkert svår men gör man ingenting blir det elände och oroligheter.
Det skulle finnas olika lösningar till eländet:
Återgå till de nationella valutorna men behålla Euron kvar som övervaluta. Alltså Euro behåller ett fastställd värde och undervalutorna flyter.
Behålla Euron men kasta efterhand ut de svagaste som åter får införa nationella valutor.
På detta sätt kunde Euro bli en starkare valuta än man har tänkt och Eurobyråkratierna skulle få ha sin prestige kvar, samtidig kunde de svagaste ekonomierna åter ha möjligheten att utveckla sig. Med detta skulle explosionsrisken minska avsevärd om man samtidigt också skulle inse att man inte kan predika måttlighet åt arbetsdagarna när sedan ledningen i de stora bolagen samtidig höjer sina arvoden så mycket att alla inbesparningar från personalen plus lite till far hädan och inte som tänkt till att förbättra företagens konkurrenskraft eller att utveckla företagen.

Ja Du Urs , det är frustrerande att titta på hur de stjäl från massorna och ger till kapitalägarna.

Det som saknas är naturligtvis framtidstro. OM vi hade haft global framtidstro hade självklart överlikviditeten sökt sig till investringar i stället för återköp av aktier och investeringar i övervärderade obligationer och aktier.

Peter Shiff har tyvärr hitintills haft alldeles för rätt när han lyckats pricka det mesta som hänt och nu senast att FED inte slulle dra ner på penningtryckeriet.

BOJ BOE SNB och FED printer ofattbara belopp varje månad och så länge som det fortgår kommer kapitaltillgångar värderas upp till en nivå där det hele till slut bli ohållbart och en kraftig urblåsning som de inte kommer kunna stoppa med sinqa dagliga manipulationer och vi får en härdsmälta som troligtvis blir mycket värre än den vi såg 2008.

Observera att räntan i USA gick ner i nära 30 år. Bottnade förra sommaren och nu har stigit nästan 100% trots att FED alltså köper nästan hela det amerikanska federala bugetunderskottet. De monetariserar hela underskottet alltså.

Vart det leder vet alla som läst tillräckligt många böcker men marknaderna agerar som om detta vore hållbart. Dvs med att hysteriskt fortsätta köpa upp värderingarna av i stagnerande vinster..

Ericsson och Volvo bra exempel på detta.

Att nåt är riktigt fel kan man se på små och medelstora företag som knappast handlas alls, och mer avspeglar brisatande framtidstro.

Tyskarna och Fransmännen har ju hitintills bestämt sig för att sätta Euron framför sina medborgare. Eller rättare Tyskarna har lyckats dupera resten av Euroländerna att det är den enda vägen att gå.

Det är väldigt svåra tider. Och det senaste vi ny sett är att faktiskt småsparare återvänt till börsen med ganska stor kraft i Sverige. Vi får väl hoppas att det inte innebär det sista rycket utan ngåonting gott, fast även där visar ju historien att det knappast är så.

Nåväl när denna hysteri tar slut är svårt att sia om. September 1999 till mars 2000 gick OMX upp 80+% och det var alltså slutklämmen på dotcomboomen, också den rusningen genrerad av en global massiv likviditetsinjektion prg av skräcken för millenniebuggen. FED började ta tillbaks likviditeten i mars 2000 och det startade en nedgång som varade i 3 år och hur lågt det föll på det kan ni titta på i diagrammen. MEn en upprepning skulle ge en halvering härifrån ....

max 50 000 tecken

Avbryt
* Den information som förmedlas av våra experter är allmän och inte personligt riktad.
STÄNG