BÖRSBUBBLOR OCH BÖRSKRASCHER

BÖRSBUBBLOR OCH BÖRSKRASCHER Bevaka tråd

Startad av Urs Hofer

Välkommen till forumet!
Du måste vara inloggad för att kunna skriva inlägg.

Urs Hofers bild
aktieexpert

En börs - krasch behöver inte vara allvarlig utan den kan bara bero på en överreaktion som ofta utnyttjas och med det förvärras av Hedgefonder. Sådana börsras kommer med jämna mellanrum och går inom några dagar veckor eller månader över. Verkliga krascher som den senaste beror på en systemkris. De är relativt sällsynta. Före en verklig krasch utvecklas det alltid under en lång tid en bubbla. Därför är sådana krascher förutsebara för alla som inte är fartblinda. Problemet är bara att den aktuella tidspunkten inte är förutsebar! Allmänt kan man säga att när majoriteten av tillgångarna väsentligt överskridar sina långsiktiga värden har man en bubbla och då skall man vara på sin vakt! När sedan anställde direktörer tar höga risker med andras pengar på grund av att deras arvode är så konstruerad att desto mera risker de tar desto högre är deras egen vinning anställe att de blir belönad för långsiktiga framgångar har man verkligen en optimal grågrund för kriser.

För att en bubblan ska spricka och föra till en krasch eller kris , krävs felbedömningar av alla marknadsaktörer som aktieägare, långivare, tillsynsmyndigheter, centralbanker och politiker. Alla tror sig handla rationellt men handlar i verkligheten orationellt. Hur sådant är möjligt med världens alla hög utbildade finansexperter, professorer, nationalekonomer osv. som springer omkring i alla stats - bank och andra korridorer är för mig en gåta. De begränsar sig i allmänhet till att förneka kriser så långt som möjligt. Historiken har dock visat att ju mer man förnekar någonting desto sannolikare är det att någonting är eller går på tok. Det är det sistnämnda som ger mig mest att tänka på. Att det alltid är skattebetalarna som till slut indirekt får betala kalaset är ingen tröst.

K

kristians bild

Urs Hofer skrev 18 aug, 20:08

En börs - krasch behöver inte vara allvarlig utan den kan bara bero på en överreaktion som ofta utnyttjas och med det förvärras av Hedgefonder. Sådana...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 18 aug, 20:08

En börs - krasch behöver inte vara allvarlig utan den kan bara bero på en överreaktion som ofta utnyttjas och med det förvärras av Hedgefonder. Sådana börsras kommer med jämna mellanrum och går inom några dagar veckor eller månader över. Verkliga krascher som den senaste beror på en systemkris. De är relativt sällsynta. Före en verklig krasch utvecklas det alltid under en lång tid en bubbla. Därför är sådana krascher förutsebara för alla som inte är fartblinda. Problemet är bara att den aktuella tidspunkten inte är förutsebar! Allmänt kan man säga att när majoriteten av tillgångarna väsentligt överskridar sina långsiktiga värden har man en bubbla och då skall man vara på sin vakt! När sedan anställde direktörer tar höga risker med andras pengar på grund av att deras arvode är så konstruerad att desto mera risker de tar desto högre är deras egen vinning anställe att de blir belönad för långsiktiga framgångar har man verkligen en optimal grågrund för kriser.

För att en bubblan ska spricka och föra till en krasch eller kris , krävs felbedömningar av alla marknadsaktörer som aktieägare, långivare, tillsynsmyndigheter, centralbanker och politiker. Alla tror sig handla rationellt men handlar i verkligheten orationellt. Hur sådant är möjligt med världens alla hög utbildade finansexperter, professorer, nationalekonomer osv. som springer omkring i alla stats - bank och andra korridorer är för mig en gåta. De begränsar sig i allmänhet till att förneka kriser så långt som möjligt. Historiken har dock visat att ju mer man förnekar någonting desto sannolikare är det att någonting är eller går på tok. Det är det sistnämnda som ger mig mest att tänka på. Att det alltid är skattebetalarna som till slut indirekt får betala kalaset är ingen tröst.

K

Ja uttrycket "Ignorance is bliss" verkar stämma bra in när det kommer till prevention av kriser.

En fråga är hur man ska kunna förmå alla att ta ansvar för framtida kriser, speciellt i den globala värld vi lever nu. Det kanske är svårt att förena högsta möjliga vinst med en sådan långsiktighet, någon måste väl tjäna pengar på krisen? Hur tror och tycker ni att detta ska eller inte ska regleras?

Urs Hofers bild
aktieexpert

Urs Hofer skrev 18 aug, 20:08

En börs - krasch behöver inte vara allvarlig utan den kan bara bero på en överreaktion som ofta utnyttjas och med det förvärras av Hedgefonder. Sådana...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 18 aug, 20:08

En börs - krasch behöver inte vara allvarlig utan den kan bara bero på en överreaktion som ofta utnyttjas och med det förvärras av Hedgefonder. Sådana börsras kommer med jämna mellanrum och går inom några dagar veckor eller månader över. Verkliga krascher som den senaste beror på en systemkris. De är relativt sällsynta. Före en verklig krasch utvecklas det alltid under en lång tid en bubbla. Därför är sådana krascher förutsebara för alla som inte är fartblinda. Problemet är bara att den aktuella tidspunkten inte är förutsebar! Allmänt kan man säga att när majoriteten av tillgångarna väsentligt överskridar sina långsiktiga värden har man en bubbla och då skall man vara på sin vakt! När sedan anställde direktörer tar höga risker med andras pengar på grund av att deras arvode är så konstruerad att desto mera risker de tar desto högre är deras egen vinning anställe att de blir belönad för långsiktiga framgångar har man verkligen en optimal grågrund för kriser.

För att en bubblan ska spricka och föra till en krasch eller kris , krävs felbedömningar av alla marknadsaktörer som aktieägare, långivare, tillsynsmyndigheter, centralbanker och politiker. Alla tror sig handla rationellt men handlar i verkligheten orationellt. Hur sådant är möjligt med världens alla hög utbildade finansexperter, professorer, nationalekonomer osv. som springer omkring i alla stats - bank och andra korridorer är för mig en gåta. De begränsar sig i allmänhet till att förneka kriser så långt som möjligt. Historiken har dock visat att ju mer man förnekar någonting desto sannolikare är det att någonting är eller går på tok. Det är det sistnämnda som ger mig mest att tänka på. Att det alltid är skattebetalarna som till slut indirekt får betala kalaset är ingen tröst.

K

kristian skrev 18 aug, 21:08

Ja uttrycket "Ignorance is bliss" verkar stämma bra in när det kommer till prevention av kriser.

En fråga är hur man ska kunna förmå alla att ta ans...
Pil nerSe hela citeringen

kristian skrev 18 aug, 21:08

Ja uttrycket "Ignorance is bliss" verkar stämma bra in när det kommer till prevention av kriser.

En fråga är hur man ska kunna förmå alla att ta ansvar för framtida kriser, speciellt i den globala värld vi lever nu. Det kanske är svårt att förena högsta möjliga vinst med en sådan långsiktighet, någon måste väl tjäna pengar på krisen? Hur tror och tycker ni att detta ska eller inte ska regleras?

En finansmarknad utan övervakning leder förr eller senare till anarki på grund av människans omätliga hunger efter mera. Finanskrisen är beviset av mitt påståande. Teorin att den fria marknaden alltid och utan undantag leder till bästa möjliga resultat och att alla statliga ingrep i den fria marknadens funktioner är skadliga är fel och ungefär lika klokt som att någon börjar påstå att världen blir bättre om man delar ut skjutvapen utan kontroll och övervakning! Tänk hur världen skulle se ut utan övervakning av trafiken eller om man inte skulle övervaka kriminalitet osv.
Nu när staten (skattebetalarna) i många länder betalar för elände som andra ställde till har den förstnämnda all rätt att tala om vart skåpet skall stå.
Jag tycker det är synd att mäniskorna (inte alla) beter sig så primitiv att allting behöver övervakas också finansmarknat. Änvärre tycker jag är att våra förebilder bara är ut efter pengar utan att bidra till en hög standart och kvalitet.

Johan Didrons bild

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

Detta får en att undra om alla krisens räddningspaket som tagits fram, inverkat till en direkt förändring, eller om förändringen i själva verket beror på att människor psykologiska inställning? Dvs. man har lugnats av nyheten att det finns en räddning som löser den djupa krisen? Eller är det en kombination av båda dessa faktorer tro?

Urs Hofers bild
aktieexpert

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

D...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

Detta får en att undra om alla krisens räddningspaket som tagits fram, inverkat till en direkt förändring, eller om förändringen i själva verket beror på att människor psykologiska inställning? Dvs. man har lugnats av nyheten att det finns en räddning som löser den djupa krisen? Eller är det en kombination av båda dessa faktorer tro?

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna när de själv inte tror på varann?.

Hur kan man tro på företagssystem som använder statsstöd för att kunna betala ut megabonusar fantasilöner och avgångsvederlag i mångmiljonsklass?

Kan man tro på våra beslutsfattare som godkänner sådant?

Hur kan man tro på ratingagenturerna när de inte kan skilja mellan skräp-
och bra papper?

Hur kan man tro på övervakningsmyndigheterna när de inte märker någonting fast det brinner bakom knutarna?

Hur kan man tro på analytikerna när den ena säger behåll, den andra köp och den tredje sälj?

Hur kan man tro på statsekonomerna när de alltid:
1.Först förnekar alla problem.
2.Sedan medger att det möjligtvis finns lite problem.
3.Därefter förklarar att det finns problem.
4.Som följande steg förklarar att problemet är allvarligt men snabbt övergående.
5.Sedan äntligen kommer fram till att läget är allvarligt och att problemen inte kan lösas så fort.
6.Till sist förklarar att allt lutar åt helvete men samtidigt försöka få folket att tro att man absolut inte kunde veta att problemen är så väldigt stora då läget var så komplicerat .
7. I detta skede börjar man redan försiktigt förklara att problemen är så stora att de inte kan lösas inom överskådlig framtid och man hoppas att det ekonomiska systemet inte kollapsar.
8. Sedan börjar man förklara att systemet med 50 % säkerhet inte kollapsar.

Det klassiska uttrycket för detta förfarande kallar man salamitaktik (den borde vara straffbar).
Orsaken att man använder sig av den är att fast man vet sanningen så vågar man inte komma ut med den på en gång. De ansvariga räknar med att de kan på detta sätt behålla sina arbetsplatser och privilegier!

Allt detta är orsaken till att marknaden och privatpersonerna inte mera tror på beslutsfattarna som påstår att allt är inte deras utan spekulanternas fel. Felet är dock att man inte är kapabel att övervaka marknaden på ett vettig sätt

Johan Didrons bild

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

D...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

Detta får en att undra om alla krisens räddningspaket som tagits fram, inverkat till en direkt förändring, eller om förändringen i själva verket beror på att människor psykologiska inställning? Dvs. man har lugnats av nyheten att det finns en räddning som löser den djupa krisen? Eller är det en kombination av båda dessa faktorer tro?

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna ...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna när de själv inte tror på varann?.

Hur kan man tro på företagssystem som använder statsstöd för att kunna betala ut megabonusar fantasilöner och avgångsvederlag i mångmiljonsklass?

Kan man tro på våra beslutsfattare som godkänner sådant?

Hur kan man tro på ratingagenturerna när de inte kan skilja mellan skräp-
och bra papper?

Hur kan man tro på övervakningsmyndigheterna när de inte märker någonting fast det brinner bakom knutarna?

Hur kan man tro på analytikerna när den ena säger behåll, den andra köp och den tredje sälj?

Hur kan man tro på statsekonomerna när de alltid:
1.Först förnekar alla problem.
2.Sedan medger att det möjligtvis finns lite problem.
3.Därefter förklarar att det finns problem.
4.Som följande steg förklarar att problemet är allvarligt men snabbt övergående.
5.Sedan äntligen kommer fram till att läget är allvarligt och att problemen inte kan lösas så fort.
6.Till sist förklarar att allt lutar åt helvete men samtidigt försöka få folket att tro att man absolut inte kunde veta att problemen är så väldigt stora då läget var så komplicerat .
7. I detta skede börjar man redan försiktigt förklara att problemen är så stora att de inte kan lösas inom överskådlig framtid och man hoppas att det ekonomiska systemet inte kollapsar.
8. Sedan börjar man förklara att systemet med 50 % säkerhet inte kollapsar.

Det klassiska uttrycket för detta förfarande kallar man salamitaktik (den borde vara straffbar).
Orsaken att man använder sig av den är att fast man vet sanningen så vågar man inte komma ut med den på en gång. De ansvariga räknar med att de kan på detta sätt behålla sina arbetsplatser och privilegier!

Allt detta är orsaken till att marknaden och privatpersonerna inte mera tror på beslutsfattarna som påstår att allt är inte deras utan spekulanternas fel. Felet är dock att man inte är kapabel att övervaka marknaden på ett vettig sätt

Det är onekligen en enorm förtroendekris av beslutsfattare, banker, statsekonomier m.m. just nu.

Frågan är vad som skulle hända om statsekonomer och beslutsfattarna är ärliga från början. De döljer ju uppenbarligen delar av sanningen ibland, men är det alltid helt fel? Finns det något som stödjer deras sätt att resonera tycker du?

Syftet antar jag, förutom att behålla sin privilegier och arbetsplatser, även att lugna folket. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga. Men frågan är om folket klarar av att hantera ett besked, initialt sett, som förklarar att allt går åt pipan. Skulle inte krisen bli än värre?

Är det verkligen ärliga besked folk vill ha tror du?

Urs Hofers bild
aktieexpert

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

D...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

Detta får en att undra om alla krisens räddningspaket som tagits fram, inverkat till en direkt förändring, eller om förändringen i själva verket beror på att människor psykologiska inställning? Dvs. man har lugnats av nyheten att det finns en räddning som löser den djupa krisen? Eller är det en kombination av båda dessa faktorer tro?

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna ...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna när de själv inte tror på varann?.

Hur kan man tro på företagssystem som använder statsstöd för att kunna betala ut megabonusar fantasilöner och avgångsvederlag i mångmiljonsklass?

Kan man tro på våra beslutsfattare som godkänner sådant?

Hur kan man tro på ratingagenturerna när de inte kan skilja mellan skräp-
och bra papper?

Hur kan man tro på övervakningsmyndigheterna när de inte märker någonting fast det brinner bakom knutarna?

Hur kan man tro på analytikerna när den ena säger behåll, den andra köp och den tredje sälj?

Hur kan man tro på statsekonomerna när de alltid:
1.Först förnekar alla problem.
2.Sedan medger att det möjligtvis finns lite problem.
3.Därefter förklarar att det finns problem.
4.Som följande steg förklarar att problemet är allvarligt men snabbt övergående.
5.Sedan äntligen kommer fram till att läget är allvarligt och att problemen inte kan lösas så fort.
6.Till sist förklarar att allt lutar åt helvete men samtidigt försöka få folket att tro att man absolut inte kunde veta att problemen är så väldigt stora då läget var så komplicerat .
7. I detta skede börjar man redan försiktigt förklara att problemen är så stora att de inte kan lösas inom överskådlig framtid och man hoppas att det ekonomiska systemet inte kollapsar.
8. Sedan börjar man förklara att systemet med 50 % säkerhet inte kollapsar.

Det klassiska uttrycket för detta förfarande kallar man salamitaktik (den borde vara straffbar).
Orsaken att man använder sig av den är att fast man vet sanningen så vågar man inte komma ut med den på en gång. De ansvariga räknar med att de kan på detta sätt behålla sina arbetsplatser och privilegier!

Allt detta är orsaken till att marknaden och privatpersonerna inte mera tror på beslutsfattarna som påstår att allt är inte deras utan spekulanternas fel. Felet är dock att man inte är kapabel att övervaka marknaden på ett vettig sätt

Johan Didron skrev 23 aug, 11:08

Det är onekligen en enorm förtroendekris av beslutsfattare, banker, statsekonomier m.m. just nu.

Frågan är vad som skulle hända om statsekonomer och...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 23 aug, 11:08

Det är onekligen en enorm förtroendekris av beslutsfattare, banker, statsekonomier m.m. just nu.

Frågan är vad som skulle hända om statsekonomer och beslutsfattarna är ärliga från början. De döljer ju uppenbarligen delar av sanningen ibland, men är det alltid helt fel? Finns det något som stödjer deras sätt att resonera tycker du?

Syftet antar jag, förutom att behålla sin privilegier och arbetsplatser, även att lugna folket. Om det är bra eller dåligt är en annan fråga. Men frågan är om folket klarar av att hantera ett besked, initialt sett, som förklarar att allt går åt pipan. Skulle inte krisen bli än värre?

Är det verkligen ärliga besked folk vill ha tror du?

Den stora allmänhet skulle uppskatta raka besked! Trovärdighet skulle stiga och politikerförakt skulle avta. Folket är klokare än många tror och de vet ofta varåt det lutar. Nu hör många vad beslutsfattare och nationalekonomerna rekommenderar och handlar sedan tvärtom. Ett sätt som har visad sig vara väldig effektiv och lönsam! Mina bästa affärer gjorde jag under devalveringarnas tid, hur mera man påstått att man inte skulle devalvera desto säkrare var det att man gjorde det. På den tid satsade jag framgångsrik på DEM. Det bara som exempel.

kristians bild

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

D...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

Detta får en att undra om alla krisens räddningspaket som tagits fram, inverkat till en direkt förändring, eller om förändringen i själva verket beror på att människor psykologiska inställning? Dvs. man har lugnats av nyheten att det finns en räddning som löser den djupa krisen? Eller är det en kombination av båda dessa faktorer tro?

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna ...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna när de själv inte tror på varann?.

Hur kan man tro på företagssystem som använder statsstöd för att kunna betala ut megabonusar fantasilöner och avgångsvederlag i mångmiljonsklass?

Kan man tro på våra beslutsfattare som godkänner sådant?

Hur kan man tro på ratingagenturerna när de inte kan skilja mellan skräp-
och bra papper?

Hur kan man tro på övervakningsmyndigheterna när de inte märker någonting fast det brinner bakom knutarna?

Hur kan man tro på analytikerna när den ena säger behåll, den andra köp och den tredje sälj?

Hur kan man tro på statsekonomerna när de alltid:
1.Först förnekar alla problem.
2.Sedan medger att det möjligtvis finns lite problem.
3.Därefter förklarar att det finns problem.
4.Som följande steg förklarar att problemet är allvarligt men snabbt övergående.
5.Sedan äntligen kommer fram till att läget är allvarligt och att problemen inte kan lösas så fort.
6.Till sist förklarar att allt lutar åt helvete men samtidigt försöka få folket att tro att man absolut inte kunde veta att problemen är så väldigt stora då läget var så komplicerat .
7. I detta skede börjar man redan försiktigt förklara att problemen är så stora att de inte kan lösas inom överskådlig framtid och man hoppas att det ekonomiska systemet inte kollapsar.
8. Sedan börjar man förklara att systemet med 50 % säkerhet inte kollapsar.

Det klassiska uttrycket för detta förfarande kallar man salamitaktik (den borde vara straffbar).
Orsaken att man använder sig av den är att fast man vet sanningen så vågar man inte komma ut med den på en gång. De ansvariga räknar med att de kan på detta sätt behålla sina arbetsplatser och privilegier!

Allt detta är orsaken till att marknaden och privatpersonerna inte mera tror på beslutsfattarna som påstår att allt är inte deras utan spekulanternas fel. Felet är dock att man inte är kapabel att övervaka marknaden på ett vettig sätt

Tack för din fina analys av förtroendeproblematiken och statsekonomernas problem med att vara två steg efter vad ska vara deras arbete. Riktigt underhållande. haha, salamitaktik.

Urs Hofers bild
aktieexpert

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

D...
Pil nerSe hela citeringen

Johan Didron skrev 21 aug, 18:08

Man får känslan av att denna krisen är uppbyggd till stor del av rädsla och spekulationer. Framför allt när börsen reagerar på minsta lilla nyhet.

Detta får en att undra om alla krisens räddningspaket som tagits fram, inverkat till en direkt förändring, eller om förändringen i själva verket beror på att människor psykologiska inställning? Dvs. man har lugnats av nyheten att det finns en räddning som löser den djupa krisen? Eller är det en kombination av båda dessa faktorer tro?

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna ...
Pil nerSe hela citeringen

Urs Hofer skrev 23 aug, 09:08

Jag tror att finanskrisen har efter allt som har hänt övergått till en total förtroandekris. Man kan med rätt fråga sig:
Hur kan man tro på bankerna när de själv inte tror på varann?.

Hur kan man tro på företagssystem som använder statsstöd för att kunna betala ut megabonusar fantasilöner och avgångsvederlag i mångmiljonsklass?

Kan man tro på våra beslutsfattare som godkänner sådant?

Hur kan man tro på ratingagenturerna när de inte kan skilja mellan skräp-
och bra papper?

Hur kan man tro på övervakningsmyndigheterna när de inte märker någonting fast det brinner bakom knutarna?

Hur kan man tro på analytikerna när den ena säger behåll, den andra köp och den tredje sälj?

Hur kan man tro på statsekonomerna när de alltid:
1.Först förnekar alla problem.
2.Sedan medger att det möjligtvis finns lite problem.
3.Därefter förklarar att det finns problem.
4.Som följande steg förklarar att problemet är allvarligt men snabbt övergående.
5.Sedan äntligen kommer fram till att läget är allvarligt och att problemen inte kan lösas så fort.
6.Till sist förklarar att allt lutar åt helvete men samtidigt försöka få folket att tro att man absolut inte kunde veta att problemen är så väldigt stora då läget var så komplicerat .
7. I detta skede börjar man redan försiktigt förklara att problemen är så stora att de inte kan lösas inom överskådlig framtid och man hoppas att det ekonomiska systemet inte kollapsar.
8. Sedan börjar man förklara att systemet med 50 % säkerhet inte kollapsar.

Det klassiska uttrycket för detta förfarande kallar man salamitaktik (den borde vara straffbar).
Orsaken att man använder sig av den är att fast man vet sanningen så vågar man inte komma ut med den på en gång. De ansvariga räknar med att de kan på detta sätt behålla sina arbetsplatser och privilegier!

Allt detta är orsaken till att marknaden och privatpersonerna inte mera tror på beslutsfattarna som påstår att allt är inte deras utan spekulanternas fel. Felet är dock att man inte är kapabel att övervaka marknaden på ett vettig sätt

kristian skrev 27 aug, 00:08

Tack för din fina analys av förtroendeproblematiken och statsekonomernas problem med att vara två steg efter vad ska vara deras arbete. Riktigt underh...
Pil nerSe hela citeringen

kristian skrev 27 aug, 00:08

Tack för din fina analys av förtroendeproblematiken och statsekonomernas problem med att vara två steg efter vad ska vara deras arbete. Riktigt underhållande. haha, salamitaktik.

Tack för responsen.

Johan Didrons bild

Instämmer i underhållningsvärdet och håller med i det du säger Urs.

Jag kom just på ett genialiskt lockande namn för en artikelrubrik i tidningarna. "Salamirepubliken" =)

Ser vi en insändare från dig Urs i någon svensk dagstidning om detta?

Magnuss bild

Jag vill i sammanhanget slå ett slag för den fria marknaden. Jag håller inte riktigt med om allt som sagts tidigare. Jag vill påstå att till största delen har den senaste krisen uppstått pga inskränkningar i den fria marknanden.

Vi kan börja med att stater har monopol på pengar och styr kostnaden för pengar via centralbanker. Detta tilllsammans med fractional reserve banking är en sällsynt dålig kombination för stabilitet. Utan centralbank så hade vi inte heller behövt lyssna på statsekonomer som bevisligen inte förstår hur systemet fungerar.

Vidare så finns det statliga eller statligt garanterade bolåneinstitut som lånar ut pengar lite mer vidlyftigt än vad de borde till husköpare. I Sverige är det SBAB och i USA heter de Fannie Mae och Freddie Mac. I USA är det praktiskt taget ingen som inte lånar till sin bostad från dessa nuförtiden. När dessutom utlåningen är utan kontroll och bonusbaserad så är det dömt att gå riktigt fel.

Ytterligare en faktor är att ratinginstituten som ska betygssätta bostadsobligationerna har monopol. Moody's, Fitch och S&P, fler finns det inte på de stora arenorna. Som monopolist så behöver du inte oroa dig för att göra ett riktigt jobb utan klarar dig ändå och sällan har det varit så uppenbart som under den senaste krisen.

Den som sen köper ovan nämda obligation är en förvaltare på ett pensionsbolag. Eftersom det inte är hans egna pengar han förvaltar, och hans ersättning är assymmetrisk, dvs hans bonus faller ut om det går bra men han straffas inte om det går dåligt så är han beredd att köpa de mest riskabla och därmed högavkastande obligationerna. Till stor del är också detta en marknad fri från konkurrens och med stora avstånd mellan pengarna och deras ägare.

För mig är det rätt så uppenbart att detta inte är den fria marknadens misslyckande utan att det är ett misslyckande för statlig inblandning och reglering samt storslagna men vansinniga politiska idéer.

max 50 000 tecken

Avbryt
* Den information som förmedlas av våra experter är allmän och inte personligt riktad.
STÄNG